Besökscenter vid slussen i Trollhättan
Optimerade strukturer
Temat på kursen inspirerade till att designa något strukturellt utmanande. Detta besökscenter bjuder på en upplevelse utöver det vanliga.
Formkoncept
Den inre formen är rätvinklig och bildar en rationell planlösning. En utgångspunkt var att man skulle kunna ta sig mellan de båda utkikspunkterna på slussens sidor, därav gångbron och uppdelningen mellan de två rumsklustren. Vissa av rummen skjuter ut för att bilda mer avskiljda rum och intressanta visuella kommunikationer mellan dem. Den inre formen utgör också klimatskärm. Den yttre formen är friare och mer uttrycksfull för att kontrastera till de inre rummen. Men också för att kontrastera till omgivningen, där bebyggelsen är väldigt traditionell. Besökscentret får därigenom en viktig förutsättning att skapa starka intryck hos besökarna och bli ett landmärke för Trollhättan. På så sätt lockas ännu fler turister till slussarna vilket var syftet med projektet.
För att ge byggnaden en riktning och en transparens har de båda volymernas konturer tagits fram genom att skiva upp dem. Delvis för att behålla den vackra utsikten i det gamla slussrummets längdriktning och styra besökarens uppmärksamhet vidare ut i landskapet och påbjuda en vidare vandring i området. Delvis också för att skapa ett släpljus som passar bra till en utställningssal och ett häftigt optiskt fenomen som upplevs både inifrån och utifrån.
Slussrummet
En del av gångstigen som går under besökscentret är såpass inhuggen i berget så man får en grottliknande känsla. Äldre järn- och trädetaljer från de gamla slussarna finns kvar på bergssidan. Materialet och de mänskliga avtrycken på platsen blir påtagligt. Den motsatta sidan av slussrummet, som också har en uthuggen gångstig, har idag vuxit igen och bildar en ridå av grönska och växtlighet.
Program
Rummen på den norra sidan är till för ankomst, där finns själva entrén, en reception med informationsdisk, ett kapprum, toaletter samt ett litet personalrum. Bredvid toaletterna finns ett litet utrymme med en sittplats och utsikt. Vandringen över till andra sidan är ganska lång så man har gott om tid att njuta av utsikten. Väl framme på den södra sidan befinner man sig på en rymlig utställningsyta, med öppen kommunikation ner till en cafévåning. På södra sidan finns även rum för forskare, samt två toaletter. Från sittplatserna i serveringen samt från utställningen har man utsikt över de nedre delarna av de äldre slussarna.
Karaktär
Byggnadens karaktär är väldigt olik i de olika fasaderna vilket beror på den skiftande transparensen. I slussrummets längdriktning är fasaden nästan helt transparent, medan den i t.ex. fasad mot norr är helt stängd. Där syns istället den yttre frire formens konturer. Jag tror därför att byggnaden med fördel upplevs i rörelse runt den eller i den och i olika vinklar.
Material
Materialet i skivorna och distanserna är cortenstål. Skivorna och distanserna ska svetsas på plats. Cortenstålet går bra att svetsa i och bildar sedan en skyddande hinna med rost som skyddar det mot vidare korrosion. Det är därmed ett underhållsfritt material.
Cortenstålet har en historisk anknytning till slussarna då det har använts i skeppsbyggnad och containrar.
Byggnadens klimatskärm utgörs av ett glasskal på insidan av skivornas inre konturer. För att förhindra genomsikt vid toaletter är glaset frostat.
Process
Det fanns till en början i processen en vilja att komma ner längre i slussrummet och uppleva det ur denna nya spännande vinkel, men det färdiga projektet blev något annat. Gångstigen som är insprängd i slussens norra kant användes förut för att dra de slussande båtarna genom slussen, men har bevarats när man byggt nya slussar. Man kommer tillräckligt nära inpå slussen när man går på denna stig. Besöksnavet används istället för att rama in slussrummet samt förstärka rumsupplevelsen och höjdskillnaderna.
Reflektion
Jag är nöjd med hur det här projektet blev tillslut. En spännande och unik byggnad som jag väldigt gärna hade besökt om den var byggd. Om jag hade haft mer tid hade jag lagt den på att rita detaljer över hur möten mellan byggnadsdelarna ska se ut.
Efter projektet inser jag också att jag ångrar att jag suttit så mycket framför datorn. Jag skulle tagit chansen att använda papper och penna då detta var ett av de få projekten utan krav på att man ska lära sig några speciella datorprogram. Jag tror att projektet hade sett helt annorlunda ut om jag hade skissat med penna och papper eller i modell. Men jag är samtidigt glad att jag fått praktisera lite av de kunskaper jag fått hittills i Virtuella verktyg-kursen.
Jag har också lärt mig att jobba hårt mot en deadline och med tidspress. Det känns som att man har blivit bättre och bättre på att hantera stressen.
